Yesbox alright

Idag var det öppet hus på Karro som vi såklart åkte till ! Man kunde ju tänka sej att för en trogen karropilt så är det himmelriket att få komma tillbaka till sin älskade skola men jag får bara ångest.. Allt är annorlunda och inget känns som det brukar, det känns verkligen att jag inte går där längre.. Det är så konstigt för trots att jag nästan inte hade några kompisar och inte trivdes så värst i klassen så saknar jag allt det där, förberedelser inför konserter, allt sånt där skoj som gjorde att man kände mer samhörighet med klassen än man gjorde vanligtvis.. Samtidigt som jag var så jäkla skoltrött i slutet och bara längtade till slutet så känner jag fortfarande en sån jäkla separationsångest.. Hur gör man för att slippa den där ångesten varje gång man ska skiljas från nått ? Det som egentligen känns mest jobbigt är att jag är så besviken på att min Karro-tid inte blev som jag hade tänkt mej, det blev inte så superbra som jag föreställt mej.. Jag längtade och längtade såå tills jag skulle börja på Karro och såhär i efterhand så känns det som 3 bortkastade år SAMTIDIGT som jag saknar och känner ångest... A bit confusing :S Jag var inte den personen jag ville vara på den tiden, jag ville lämna spår, synas, men istället försvann jag som fotspår i sanden som spolas bort av vattnet.. Det är något jag avskyr mej själv för och jag kommer antagligen ångra hela mitt liv att jag bara slängde bort 3 år av mitt liv och inte ens försökte.. Meeen nu ska vi sluta med det tråkiga för jag var faktiskt väldigt positiv och glad tills vi kom till Karro, jag gör i alla fall framsteg ! ;) Dagen började bra, tror till och med att jag hade lite självförtroende förut idag ! Om jag har tur kan det hålla i sej en stund, föralltid vore bra om man får önska ! :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0