S t r i n g o F l a m m i n g o

Ibland sköljer det in som en våg av värdelöshet över mej, som slår omkull mej och drar med mej ut en bra bit. Då känns det bara som att jag kan aboslut ingenting, jag är inte bra på något, ingen skulle sakna mej om jag försvann och allt med mej är bara fel. Sen helt plötsligt kan jag hitta något att hålla fast mej vid som ger mej kraft att ta mej tillbaka in till land och så kan jag gå där och njuta, ibland korta stunder och ibland flera dagar innan värdelösheten ännu en gång slår omkull mej. Det går verkligen i perioder det där, ena stunden är man på topp för att nästa stund ligga raklång på botten. Det krävs ganska mycket för att man ska kunna bygga upp sitt självförtorende och sin självkänsla men det behövs så ytterst lite för att bara rasera allt igen.