S t r i n g o F l a m m i n g o

För fyra år sedan var jag om inte världens så i alla fall en av världens lyckligaste människor. Idag finns inget av den lyckan kvar. Den har byts ut mot tårar, ensamhet, mörker, tomhet, ångest, likgiltighet. Och jag hatar den människan som sitter här och skriver idag. Vad fan har det blivit av mej? Idag, fyra år senare har det inte blivit någonting av mej. När jag tittar mej i spegeln ser jag bara en otroligt patetisk och tragisk människa. Fy fan. Kommer det aldrig bli bättre än såhär?