S t r i n g o F l a m m i n g o

Alltså, det här med att klippa sej.. Jag tror jag har nån slags fobi mot det. Jag hatar verkligen att klippa mej så jag skjuter upp det så länge så ni skulle inte tro mej om jag berättade hur längesen det faktiskt var någon satte saxen i mitt (absolut inte vackra) hår. Grejen är ju också att jag inte är sådär jättenöjd med hur mitt hår ser ut (förutom färgen som bara är såå jag, hur faan har jag kunnat vara typ blond/råttfärgad hela mitt liv?), utan jag vill ju gärna klippa mej och ha en annan frisyr. Men det är ju så mycket som kan gå fel. Jag menar en frisör kan vara hur bra som helst men dom är ju ändå inte tankeläsare. Jag kan berätta exakt hur jag vill ha det och det kan ändå bli helt annorlunda eftersom det för det första kanske inte rent praktiskt går att få till det så som man vill (finns ju lixom vissa "regler" för hur man kan göra med hår) och för det andra så har jag en bild i huvet, jag ger en förklaring till frisören och den får kanske inte alls samma bild. Jag har i alla fall haft turen att aldrig i hela mitt liv betalat för att gå till frisören då min kära mamma är frisör och när vi numera har två frisörer i familjen lär jag inte behöva lägga ut några pengar på det i framtiden heller.

Men idag var det i alla fall dags. Jag har pratat om att klippa upp en del eftersom det är rätt slitet men jag velade lire fram och tillbaka. Det slutade i alla fall med att min syster klippte ytterst lite i topparna, kanske tre gram hår om man skulle ha vägt det. Vi började så, så får vi se om vi kanske tar lite mer imorgon när jag har vant mej med det nya! ;)