090523
Jag kollade på Tyra Banks Show för nån vecka sen. Det handlade om en tjej som skulle gifta sej med sin flickvän och så satt hennes familj med och pratade om hur fel det var med äktenskap mellan 2 av samma kön och åtminstone mamman vägrade gå på bröllopet. Sånt där gör mej så jäkla förbannad för jag fattar inte, varför är inte det viktigaste hur personen i fråga mår ? Borde inte det vara en förälders högsta önskan ? Att ens barn blir lyckliga ?
I det här fallet så var ju familjen väldigt religös och dom ansåg det nästintill som den värsta synden att vara lesbisk men, hur kan kärlek nånsin vara fel ? Det är idiotiskt att säga att det ska vara man och kvinna för så står det i bibeln. Det måste juh betyda att en text skriven för flera tusen år sen är viktigare än att ens barn mår bra och är lyckligt. Vi lever juh lixom på 2000-talet, tiderna förändras juh. Förr trodde man att jorden var platt men det visade sej juh vara fel, vad säger att det var såhär Gud tyckte ? Det sjukaste är att det är kärlek det handlar om, kärlek är ju något bra.. Ska kärlek då ses som den värsta synden ? I så fall undrar jag, är det bättre att som kvinna vara gift med en man som mördat och våldtagit än att gifta sej med en kvinna som kanske är världens snällaste som aldrig gjort en fluga förnär ?
Det är ju samma sak det här med jobb. Många föräldrar blir besvikna om deras barn inte vill bli hjärnkiruger som dom själva är (lr nått annat högstatus-jobb). Det är ju samma sak där, skitsamma om ungen vill köra sopbilen eller jobba som kassörska på Ica. Spelar det nån roll ? Älskar man sitt barn mindre om han/hon inte har lust att plugga halva sitt liv ?
Nej jag förstår lixom inte, för mej är det totalt ologiskt. Jag skulle aldrig nånsin bli besviken om mina framtida barn kom hem och berättade att dom var homosexuella eller att dom satt i kassan på Ica. Däremot skulle jag bli lessen och besviken om mina barn var olyckliga. Speciellt om det var på grund av mej som förälder och mina bestämmelser.
Är man lycklig så kan det lixom inte vara så fel.
Det är i alla fall min teori.
I det här fallet så var ju familjen väldigt religös och dom ansåg det nästintill som den värsta synden att vara lesbisk men, hur kan kärlek nånsin vara fel ? Det är idiotiskt att säga att det ska vara man och kvinna för så står det i bibeln. Det måste juh betyda att en text skriven för flera tusen år sen är viktigare än att ens barn mår bra och är lyckligt. Vi lever juh lixom på 2000-talet, tiderna förändras juh. Förr trodde man att jorden var platt men det visade sej juh vara fel, vad säger att det var såhär Gud tyckte ? Det sjukaste är att det är kärlek det handlar om, kärlek är ju något bra.. Ska kärlek då ses som den värsta synden ? I så fall undrar jag, är det bättre att som kvinna vara gift med en man som mördat och våldtagit än att gifta sej med en kvinna som kanske är världens snällaste som aldrig gjort en fluga förnär ?
Det är ju samma sak det här med jobb. Många föräldrar blir besvikna om deras barn inte vill bli hjärnkiruger som dom själva är (lr nått annat högstatus-jobb). Det är ju samma sak där, skitsamma om ungen vill köra sopbilen eller jobba som kassörska på Ica. Spelar det nån roll ? Älskar man sitt barn mindre om han/hon inte har lust att plugga halva sitt liv ?
Nej jag förstår lixom inte, för mej är det totalt ologiskt. Jag skulle aldrig nånsin bli besviken om mina framtida barn kom hem och berättade att dom var homosexuella eller att dom satt i kassan på Ica. Däremot skulle jag bli lessen och besviken om mina barn var olyckliga. Speciellt om det var på grund av mej som förälder och mina bestämmelser.
Är man lycklig så kan det lixom inte vara så fel.
Det är i alla fall min teori.
Kommentarer
Trackback
