S t r i n g o F l a m m i n g o

Jag tror att man märker i min blogg ganska tydligt hur jag mår. En kortare period flödar inspirationen och orden för att sen snabbt gå över till en period då man bara glömmer bort allt vad blogga innebär. Det går så otroligt mycket upp och ner så jag själv hinner inte med i svängarna. Just nu så känns allt extremt mycket tyngre, plågsammare och jobbigare än normalt. Och just nu, när jag mer än någonsin känner att jag verkligen skulle behöva någon, då tittar man sej omkring och inser att det finns ingen. Aboslut ingen. Och jag känner mej så fruktansvärt, jävla ensam så dom känslorna äter upp mej inifrån.

Jag är fast i en ond, jävla cirkel och jag vet fan inte hur jag ska göra för att ta mej ur den.