S t r i n g o F l a m m i n g o

Man kan inte lita på någon. Inte på en endaste jävel. Det kan man verkligen inte. Alla är precis lika jävla dana. Exakt. Det är vad jag kommer att tro i fortsättningen, för nu har jag fått det bevisat för mej alldeles för många gånger för att ens hoppas på något annat. Och jag är så trött på att bli besviken. Om och om igen. Jag ska fan i mej börja känna tacksamhet över att jag är så ensam som jag är. Mej själv vet jag ju i alla fall alltid vart jag har.

Det som gör ondast är du och ditt beteende. Jag tycker att du är så jävla orättvis, elak, självisk, till och från rent svinig. Jag trodde jag kände dej utan och innan. Men den du är idag är för mej en total främling. Du har blivit någon helt annan, någon som aboslut inte är till fördel varken för dej själv eller andra. Du skulle kunna jämföras med Michael Jacksons ansikte, inget av det som var från början är sej numera likt.

Varför ska man ha andra människior i sitt liv om dom ändå bara kommer förändras till oigenkännlighet? Jag vill inte vara med om det igen. Det kvittar om förändringen sker på tre veckor eller dröjer hela fyra år. Aldrig mer. Kom inte i närheten av mej om du ändå bara kommer bete dej som ett svin när det inte längre passar.