S t r i n g o F l a m m i n g o

Var och hälsade på mormor på sjukhuset idag. Hon såg ganska ynklig ut. Hon har hela tiden, trots sina numera 80 år, varit förvånansvärt pigg och frisk. Fram tills alldeles nyligen. Usch. Men humorn var det inget fel på. Hon skrattade och skojade och är helt klar i skallen. Och det är väl på något sätt det jobbigaste. Att hon varit så pigg och frisk hela tiden, så när det närmar sej döden (pga åldern) då ska hon kanske behöva plågas den sista tiden. Kunde hon inte bara fått dö knall och fall? Jag önskar alltså inte att hon ska dö men heller död av ålderdom än av nått så hemskt som cancer.

Den här dagens upplevelser var helt nya för min del. Har aldrig haft någon som stått mej nära som legat inlagd för en så allvarlig sak. Har aldrig behövt besöka någon på sjukhus som kanske tar sina sista kliv mot döden. Har aldrig förlorat någon som betytt så mycket för mej. Och det har jag ju i och för sej inte gjort än heller men det är klart att man under dom senaste dagarna fått börja inse att det nog är så det blir.