S t r i n g o F l a m m i n g o

Det har gått ungefär åtta månader men ditt svek gör fortfarande ont, nästan varje dag.
Inte lika mycket nu. Men det finns där hela tiden, som ett sår som precis börjat bilda sej en sårskorpa.
Och jag är ganska säker på att det inte bara är i mej det värker och gör ont. Du svek oss alla.
Hur fan kunde du? Det är min fråga. Hur fan i helvete kunde du? Du av alla människor.

Men vi är så vana vid att människor behandlar oss precis som du gjorde så i framtiden hoppas jag
att vi är immuna mot liknande beteende. Att det bara rinner av oss, lika lätt som vi rann av dej.

Jag säger bara såhär; har man upplevt en Krampen-seger, DÅ har man levt! Jag har haft äran att få uppleva en Krampen-seger och jag ljuger inte när jag säger att det var mitt livs lyckligaste stund. Det var en sån fantastisk känsla, ja den går inte att beskriva. Ren jäkla lycka. Och idag har återigen piltar haft den äran att få uppleva just detta. Krampen gick idag av stapeln och vanns av vårat kära läroverk. Det gör ont i mej att jag inte var där och upplevde det hela igen men jag är otroligt stolt och mitt pilthjärta slår idag lite extra ♥

Har man gått på Karro då borde man vara en lycklig människa. Den sammanhållningen som finns på den skolan måste vara något utöver det vanliga. För mej fanns det inget annat alternativ. Från att jag första gången satte min fot innanför Karolinska Läroverkets väggar visste jag att jag skulle gå där och jag önskar att vi bara kunde ha stannat tiden där. Upplevt den om och om igen. För så vilsen, ensam och utanför som jag känner mej nu kände jag mej aldrig någonsin när jag tillhörde och gick på Karro. Jag säger bara njut av era tre år på Karro, för dom är över alldeles för fort.