S t r i n g o F l a m m i n g o

Upplever för tillfället dom sista dagarna i juni och först nu börjar man känna att det faktiskt är sommar. Kändes långt borta där ett tag men nu så, nu är vi på rätt spår och jag håller mina tummar och ber små böner för att sommaren är här för att stanna tills minst september. Har spenderat två dagar i Finnerödja med sol och bad, hur underbart som helst ! Till och från känns det faktiskt som att man lever.

Jag funderar på en sak, kan kärleken mellan två riktiga vänner verkligen dö ut ? För mej känns det onekligen ganska otroligt. Jag har upplevt det. Människor som jag tyckte om och som jag trodde var mina vänner som bara försvann, utan förvarning. Bara slutade se mej. Blev jag osynlig eller betydde jag inte mer för dom ?

Man kanske helt enkelt bara får inse att dom där man trodde var ens riktiga vänner inte var det.

Enligt min mening så är Midsommar totalt överskattat. Det är bara en anledning för folk att supa skallen av sej. Samma sak med Valborg också. Vad är det för nytta med dom där småhelgerna egentligen ? Jaa, nån tanke måste det ju finnas bakom. Men för dom flesta så är det ju just supa som gäller. Folk har nästan ångest över det där jäkla Midsommarfirandet, vart ska man fira och med vem ? Vem köper ut och hur full ska man bli ?

Den här Midsommar-hysterin förstår jag mej inte på. Det är en dag som alla andra. En dag då man inte förväntar sej annat än regn och då man med glädje köper jordgubbar för 45kr/liter. Inget annat. Det kanske är mej det är fel på, så brukar det vara. Men jag har inget behov att vara ute och festa. Jag har inget behov att fylla min kropp med gift och sakta men säkert bryta ner den. Och jag har defenitivt inget behov av att utsätta mej för något där slutresultatet kan bli spyor. 

Det är väl inget fel med festandet i sej, jag älskar att dansa och jag älskar musik. Men varför måste det innehålla alkohol ? Hur tråkigt liv har man inte om alkohol är det enda som kan lätta upp stämningen ? Jag har haft kul och skrattat en del i mitt liv och vet ni vad ? Den mängd alkohol som någonsin befunnit sej i min kropp kanske skulle fylla ett glas, till hälften. För tillfället känns mitt liv ganska pissigt, rejält faktiskt, men tanken att sprit skulle lätta upp det hela har aldrig passerat min hjärna. Och jag kan lova er att det kommer den inte göra heller.

Jag kan också lova att när jag dör har jag aldrig upplevt känslan av att vara full.
Och det kommer jag vara jäkligt stolt över.

Om man tog studenten igår kan man säga att man hade en blöt student, och mena det på mer än ett sätt ;) För det regnade och regnade och regnade och regnade. Lyckat. Men dumma som vi var, mamma och jag, gick vi dit för att kolla på dom blöta stackarna som äntligen får slippa skolan och istället ha arbetsförmedlingen tjatandes efter sej. Och ambitiös som jag är hade jag också fixa frillan på Jonas vilket efter 2 minuter utomhus inte märktes alls.

Trots pissigt  väder så är det allt nått speciellt med att ta studenten. Jag bävade inför den dagen och trodde att det skulle vara den värsta i mitt liv men när den väl upplevdes och såhär i efterhand, så är det inget som jag vill missa eller ta bort. Nej, det var faktiskt en lycklig dag. Att jag ser tillbaka på den dagen som en lycklig dag kan ju bero på att jag först nu, ett år senare, insett att jag faktiskt har tagit studenten. Det har inte riktigt känts så förrän nu, eller förra fredagen när Karro-folket gick ut, då blev det verkligt på nått sätt.

Men jag är evigt tacksam till dom högre makter (ödet) som såg till att jag inte bytte klass och gick om ett år för min studentdag kunde inte ha varit bättre, vädermässigt, humörmässigt och stämningsmässigt.

Att välja yrke. Denna ständiga fråga som snurrar i ens huvud, som ställs i skolan, som ställs hemma, som ställs på arbetsförmedlingen. Vad vill man bli ? Vad vill man jobba med om 10 år ?

- Jag vill ha ett jobb där jag känner att jag kan och är bra på det jag gör och det ska helst ha nått med mode, kläder, färg, styling osv att göra.
- Jag vill ha en jäkligt bra lön.
- Jag vill ha korta arbetsdagar.
- Jag vill jobba med lättsamma och roliga människor.
- Jag vill ha världens softaste och mest förstående chef.
- Jag vill inte ha ett jobb där man måste ha vissa kläder utan jag vill ha mina egna kläder och vara mej själv.

Nej men för att vara lite mer seriös så är det viktigt att man trivs med arbetskamraterana. Även världens tråkigaste jobb kan vara kul om man bara jobbar med rätt folk. Och så vill jag känna att det jag gör har nån mening. Jag vill inte stå i nån verkstad nånstans där allt bara går som på löpande band och alla dagar ser likadana ut.

Jag vill att mitt jobb ska få mej att känna att det faktiskt finns en anledning till att kliva upp varje morgon. Det är det viktigaste. 

Men var hittar man ett sånt ?

Idag blir det ingen jag-har-tagit-studenten-ångest, det lovar jag! Nej dagens ämne blir, dagen till ära, Sveriges nationaldag. Jag kom på att jag vet inte ens varför vi firar denna dag, vad innebär just Sveriges nationaldag? Jo, det ska jag tala om för er för det har jag nämligen kollat upp. Tog gamla, goda Wikipedia till hjälp eftersom jag inte är speciellt insatt, såhär;

"Den 6 juni har kallats Gustav Vasas dag, svenska flaggans dag och är nu Sveriges nationaldag. Någon gång under 1800-talet togs den 6 juni fram som en nationell minnesdag. Dagen firades till minne av den 6 juni 1523, då Gustav Vasa utsågs till Sveriges kung och Kalmarunionen därför slutgiltigt upphörde och Sverige på nytt blev en självständig stat. 1809 års regeringsreform utfärdades ockås den 6 juni, liksom 1974 års regeringsform. Sedan år 1916 firas den 6 juni som Svenska flaggans dag. Det var Arthur Hazelius, Nordiska museets och Skansens skapare, som införde en del festligheter för olika svenska högtider, dels som ett sätt dra in pengar till Skansen, dels som en del i den tidens nationalistiska anda. I mitten på juni 1893 ordnades några dagars festligheter i fosterländsk anda. Obekräftade källor säger att det regnade på alla dagar utom den 6 juni, och alltså var det den som drog mest folk. I Skansen årsbok för 1893 skriver Hazelius att "såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustafsdagen, vilken där har firats och hädanefter kommer att firas såsom svensk nationaldag".

Sedan år 1983 är svenska flaggans dag den 6 juni officiellt Sveriges nationaldag. I propositionen 2004/05:23 ansågs att om man gör nationaldagen till en helgdag i Sverige skulle det vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den hade när den enbart var flaggans dag. Tanken var att svenska folket skulle ha något att samlas kring. Att många invandrare tycker att det är konstigt att svenskarna inte firar sin nationaldag har även angivits som ett skäl till göra nationaldagen till en helgdag, samtidigt som det ger alla nyblivna svenskar ett tillfälle att fira sitt nya medborgarskap."

Då var man snäppet klokare då. Men då undrar jag såhär, av alla som anser att denna dag är viktig att fira, hur många vet egentligen vad det är vi firar ? Det vore intressent att veta. Egentligen har vi ju inget speciellt att fira. Eftersom det  var några som satt och bestämde att den här dagen blir våran nationaldag. Ja, jag känner mej i alla fall inte speciellt stolt över att jag är svensk idag, eller någon annan dag för den delen.

Men en sak som jag har tänkt på och som är lite konstig, det är att en del skolor väljer att inte fira den här dagen eller sjunga nationalsången på grund av att det finns elever med en annan nationalitet. Jag har ingen rasistisk baktanke med det hela alls, för mej är det skitsamma om vi aldrig mer sjunger nationalsången men jag tycker att om dom kommer hit till oss så är det väl ändå dom som ska anpassa sej efter oss och inte tvärtom. Jag förstår att det säkert har att göra med att nationaldagen och nationalsången har blivit förstörd av rasister och nazister. Att det blir på fel sätt. Den här dagen är ju inte till för att trycka ner invandrare utan för att fira Sverige och av den anledningen så kan jag förstå att skolor gör så. Men nån anledning finns det juh ändå till att just 6 juni är en uppmärksammad dag, då ska vi väl inte behöva ta bort allt som har med den att göra för att det finns folk som kommer från andra länder här. Alla firar inte jul men det är väl ingen som funderar på att ta bort den dagens firande för det ?

Nej, det är svårt det där egentligen. Det är inte viktigt för mej om vi firar nationaldagen, jag känner inte att det är något att fira och vara stolt över. Som sagt så bryr jag mej inte för fem öre om vi aldrig mer sjunger nationalsången men det finns ju kanske dom som gör det. Dom som faktiskt vet varför vi firar denna dag och som gör det av rätt anledning. Då ska väl dom ha rätt att få göra det, på samma sätt som att tex muslimer går till sina moskéer. För det är viktigt också, att dom ska ha rätt att utöva sin religion. Inte för att jag tycker att islam är en rakt över bra religion men alla ska ha rätt att göra det dom tror på så länge det inte på nått sätt skadar andra runt omkring.

Nu känns det som att jag tappade den röda tråden nånstans här i slutet men det jag vill ha sagt är att om vi ska fira Sveriges nationaldag så ska vi i så fall ta tillbaka både dagen och sången från dom som har gett den fel innebörd. 6 juni ska inte vara en dag då nazister marscherar på gatorna och sprider sitt hat. Dagen handlar inte om vit makt och all skit dom står för. Det är en dag till Gustav Vasas ära och det är möjligt att han var nazist eller nått men det är det faktum att han blev kung och Sverige självständigt som ska vi fira och inget annat.

Jag tror inte att jag ska påbörja en diskussion om nazismen, ingen orkar nog läsa såhär långt ändå ! ;) Nej, jag pausar här och återkommer med ett eget inlägg om nazisterna och deras nationaldags-marsch, som dom förövrigt har mage att kalla Folkets marsch. Jaha, så om jag heter Mohammed Mahmud, är från Irak och vill gå med för att jag tycker att Sverige är ett bra land, är jag lika välkommen att gå med som Anders Svensson från Sverige ? 

Den frågan vore kul att få ett nationalsocialistiskt svar på.