Ännu ett sånt där inlägg
Förut när jag var ute och gick kom jag på att min blogg är ganska personlig, jag skriver om typ allt, både bra och dåliga saker och om alla mina tankar och känslor ! Det blir ju en del klagande och gnällande och folk kanske tror att det är för att få uppmärksamhet (vilket jag i så fall misslyckats ganska rejält med eftersom jag i genomsnitt har kanske 2 läsare om dagen :P) men det är det inte, absolut inte ! Det är bara skönt att få skriva av sej ibland, få ur sej irritationen eller gråten ! Sen om nån läser och kanske lämnar en kommentar, det är ju bara ett plus lixom ! Inte för att nån har klagat eller så, kommer bara att tänka på en massa när jag är ute på mina lååånga promenader ! Ett tips till folk som känner sej deprimerad, ledsna, arga eller bara allmänt nere, fyll din mp3 med bra musik och gå ut en lång promenad ! Det är faan rena terapin, i alla fall för mej ! Som jag skrev, jag går och tänker på en massa saker när jag är ute, lixom rensar tankarna och när jag sen kommer in så känner jag mej helt tom fast på ett bra sätt ! Plus att man får lite motion samtidigt som terapin, alltid bra att slå 2 flugor i en smäll ! ;)
En annan tanke som har varit i mitt huvud nästan hela dagen är det här med att läsa teckenspråk ! Jag tror att det skulle vara otroligt kul men det som, som vanligt, hindrar mej är min bästa vän feghet.. Jag är så rädd att jag inte ska klara av det, jag vet hur jobbigt jag tyckte att skolan var på slutet eller egentligen hela gymnasiet, för att jag nästan inte hade nån som fick mej att känna mej trygg . Jag tror att nästan alla nån gång har varit med om att det känns som att alla runtomkring en glor på en, kanske för att man gjort bort sej eller bara för att.. Så känns det för mej jämt, det känns som att alla människor tänker vad faan gör hon här? eller hur faan ser hon ut ? Tänk dej in i den situationen.. hur liten du känner dej, hur dåligt det kan få dej att må och hur osäker du blir på dej själv ! Därför känns det nästan lättare att bara stanna hemma och enbart möta enklare utmaningar som att gå och handla på Ica eller svara i telefon.. Samtidigt så känner jag mej så otroligt trött på att vara rädd och nervös inför allt, jag vill vara modig och äventyrslysten, jag vill våga saker och framför allt, jag vill leva mitt liv fullt ut ! Jag vill tatuera mej, jag vill pierca mej, jag vill träffa folk, jag vill göra massa roliga saker.. men istället för att försöka förverkliga mina drömmar ligger jag hemma och oroar mej för ifall tatueringen kommer göra för ont, ifall piercaren frågar en fråga som får mej att bli generad och knallröd i ansiktet, ifall nån av alla dom där människorna man träffar kanske gick omkring å var magsjuk.. Herregud vad är lite smärta jämfört med hela livet ? Och har nån nånsin dött av att bli generad ?
Så jag tror faan i mej jag ska anmäla mej till teckenspråkslinjen, blir jag antagen finns ju lixom ingen återvändo ! Och känslan när man har klarat av en (enligt en själv) svår utmaning, den stolhet man känner, den är värd så mycket !
