090530
Hur kan man vilja vara en person som ser mer av människor än vad människorna själva har sett ?
Det är ju själv klart bra att det finns men man undrar ju vad det är som lockar. Om man inte varit med om en undersökning det skulle man ju kunna tro att det (i alla fall för manliga och lesbiska gynekologer) handlar om nått sexuellt men jag kan lova att det är så långt ifrån sexuellt som det bara kan bli. I alla fall om gynekologen är normal. Och endast gör sitt jobb.
Men man undrar juh lixom. En manlig gynekolog borde ju bli otroligt trött på snippor och inte vara det minsta intresserad av sin flickvän/sambo/fru när han kommer hem från jobbet. Sexuellt eller inte lixom. Hur kul är det att vara städerska, städa hela dagen för att sen komma hem till ett stökigt och ostädat hem ?
Antagligen blir det inte alls så, jag vet inte.
Men man undrar juh.
090525
Jag är en typisk periodare. Jag har många gånger fått frågan om vilken som är min favoritmusik och jag vet inte. För ena veckan älskar jag kanske två låtar som går om och om igen, nästa vecka kan det vara nån helt annan låt som är på repeat. Det är samma sak med allt. För kanske ett år sen var jag heelt besatt av One Tree Hill. Jag kunde inte titta på film för inget annat dög, förutom One Tree Hill. Jag vet en dag, då satt jag från kanske fyra på eftermiddagen fram till ca tolv på natten. Hela tiden, utan avbrott.
Vissa människor är ju så säkra på allt sånt om sej själva. Det är självklart vilken musik dom lyssnar på, vilken film som är den eviga favoriten. Jag är inte sån för fem öre och det känns lite tråkigt. Jag vet inte vilken serie jag gillar mest, jag har nog ingen direkt favoritmusik och ska jag välja en favoritfilm så blir listan lång.
Nej, den enda frågan om mej själv som jag verkligen skulle kunna svara på är;
Hur skulle du beskriva dej själv med ett ord?
Periodare. En typisk periodare med alla symptom.
090524
Om man skulle personifiera livet så skulle det enligt mej vara en sån person som ena stunden ler mot dej och pratar vänligt med dej för att i nästa stund fälla krokben och skratta åt dej när du ligger i en hög på marken. En väldigt opålitlig person som sällan går att lita på. Det är så det oftast är, för min del, och säkert många andras också. Det händer något som gör en glad, kan vara allt ifrån skitsaker som att solen skiner till större saker som att killen du spanat in även spanar in dej osv. Så tänker man att nu, nu kanske jag får vara lycklig ett tag. Det kan ju skilja från gång till gång men det är väldigt sällan som glädjen håller i sej, antingen ser man hur himlen börjar fyllas med mörka moln eller så spanar killen egentligen bara in den stora chokladfläcken du har på hakan.
Jag tror ju egentligen på ödet. Att allt är mer eller mindre förutbestämt. Om jag nu upplever att livet som person är en opålitlig och elak jävel, kan jag göra något för att förändra det ? Eller är mitt öde redan helt spikat ? Oföränderligt ? Och vad baseras ens öde på ? Det vore intressant att veta. Vem eller vad man har att skylla på. Eller tacka.
Nu kanske det låter som att jag bara sitter här och låter ödet styra mej men så är det naturligtvis inte. Men när det känns som att livet bara fäller krokben för en, ens händer är blodiga efter att man gång på gång fått tagit emot sej efter ett fall, hur lätt är det då att gå ut och bekanta sej med livet, när det inte går att lita på ? Ingen vill väl ha falska människor i sin umgängeskrets.
I filmer är det ju så att dom onda är dom som klarar sej. Ju fulare man spelar desto bättre klarar man sej. Och två personer som är för olika har ju ofta svårt att komma överens. Så det kanske är så man ska vara då, falsk och opålitlig, eftersom livet själv ofta spelar fult.
Jag vill ju inte tro att det är så men alltför ofta så är det precis så det verkar.
Tyvärr.
090523
I det här fallet så var ju familjen väldigt religös och dom ansåg det nästintill som den värsta synden att vara lesbisk men, hur kan kärlek nånsin vara fel ? Det är idiotiskt att säga att det ska vara man och kvinna för så står det i bibeln. Det måste juh betyda att en text skriven för flera tusen år sen är viktigare än att ens barn mår bra och är lyckligt. Vi lever juh lixom på 2000-talet, tiderna förändras juh. Förr trodde man att jorden var platt men det visade sej juh vara fel, vad säger att det var såhär Gud tyckte ? Det sjukaste är att det är kärlek det handlar om, kärlek är ju något bra.. Ska kärlek då ses som den värsta synden ? I så fall undrar jag, är det bättre att som kvinna vara gift med en man som mördat och våldtagit än att gifta sej med en kvinna som kanske är världens snällaste som aldrig gjort en fluga förnär ?
Det är ju samma sak det här med jobb. Många föräldrar blir besvikna om deras barn inte vill bli hjärnkiruger som dom själva är (lr nått annat högstatus-jobb). Det är ju samma sak där, skitsamma om ungen vill köra sopbilen eller jobba som kassörska på Ica. Spelar det nån roll ? Älskar man sitt barn mindre om han/hon inte har lust att plugga halva sitt liv ?
Nej jag förstår lixom inte, för mej är det totalt ologiskt. Jag skulle aldrig nånsin bli besviken om mina framtida barn kom hem och berättade att dom var homosexuella eller att dom satt i kassan på Ica. Däremot skulle jag bli lessen och besviken om mina barn var olyckliga. Speciellt om det var på grund av mej som förälder och mina bestämmelser.
Är man lycklig så kan det lixom inte vara så fel.
Det är i alla fall min teori.
090520
090513
När jag gick i skolan så längtade jag tills den dag det skulle ta slut och nu, när den väl är slut, inte faan är livet bättre nu.. Under skoltiden kom man ju ut lite, man träffade folk och förhoppningsvis var det nån som undrade var man var om man plötsligt inte dök upp. Nu skulle jag kunna sitta här hemma, instängd dag ut och dag in och inte en jävel skulle märka nån skillnad.. Det skulle väl vara Arbetsförmedlingen då som skickar nått jäkla hotbrev om nått missat möte.. Så jag vill säga till alla som går i skolan, njut så länge det varar för när man slutar tillhöra skolan och börjar tillhöra Arbetsförmedlingen, då blir allt faan så mycket jävligare så skolan framstår som paradiset jämfört med det.. Jag lovar !
090512
Varför kan man inte spara den där glädjen, lagra den nånstans och så kan man ta fram bitar av den då och då, och lixom leva på känslan långt efter istället för att bara känna sej tom ?! Jag avskyr känslan i precis det ögonblicket man kommer på att det finns en verklighet där utanför att och man faktiskt måste återvända till den, efter den där korta, underbara stunden av ren glädje.. Samtidigt som man i sånna stunder, som dansavslutningsdagar, känner att man faktiskt har nått att leva för ! Fast då undrar jag, dom där korta (och få) stunderna av färg, kompenserar dom verkligen för all den grå massan som man oftast lever i ?
Jo, det gör dom nog ! Även om det inte känns så precis just nu .
090510
Men för att sammanfatta dagen så kommer det snart ut lite bilder på bdb (ExoticThrill), det är enklare så !
090504
Asså jag har en känsla hela tiden.. Jag vet knappt om den är bra eller dålig.. ? Jag tror att det är dålig.. Det är lixom som att nått ligger och gnager och stör hela tiden.. Jag vet inte vad det är om jag ska vara ärlig.. Jävligt träligt i alla fall ! Ungefär lika träligt som att handla kläder och inte f använda dom på en gång för att dom är till en skolavslutning eller liknande, DET är träligt !
