S t r i n g o F l a m m i n g o

Idag träffade jag min kära kompis MarthaB ! Vi gick runt på stan i kylan och pratade en massa ! Hälsade även på vårat kära läroverk (som förövrigt inom en snar framtid kommer innehålla Rudbeckingar :S) ! Det är med blandade känslor man kommer till Karro nu asså, samtidigt som det känns bra och kul så känns det bara sorgligt och fel ! Det ÄR fel lixom, inget är ju som det brukar.. Sen jag började där så känns det bara som att det har gått utför, jag vet hur underbart jag tyckte det var när jag hängde med Isabelle dit och hälsade på (typ i åttan och nian) och sen kändes det ungefär så bra i ettan.. Sen började dom blanda klasserna och då blev det lixom inte som vanligt igen !
För ett kort ögonblick så sköljde en rejäl våg (typ av tsunamikaraktär) av ångest över mej.. Det är så mycket från Karro-tiden som jag saknar.. Mej och Jonas bland annat, joo vi finns fortfarande men det fanns en sån lycka då och vi är fortfarande lyckliga men nu är det ju helt annorlunda.. Den där lyckan, känslan av att allt kommer bli bra, den saknar jag.. När jag tänker på våran första tid tillsammans så känns det som att solen aldrig slutade skina ! Jag mådde väldigt dåligt första terminen i ettan men när Jonas och jag blev tillsammans mådde jag så otroligt bra, jag svävade på moln ! Livet lekte och jag kände mej osårbar ! Nu känner jag mej oftast bara värdelös, lessen, orolig, irriterad och arg.. Jag var säkert ofta värdelös, lessen, orolig, irriterad och arg under min gymnasietid också men allt var ändå så enkelt då, man hade sin skola att gå till, man visste vad man skulle göra varje dag och man hade egentligen inget att oroa sej för jämfört med nu när man har nästan allt att oroa sej för.. När jag tänker på allt det här, Jonas och min första tid tillsammans och tiden på Karro så är det så mycket minnen som bara blossar upp och det ger mej också en massa ångest för jag skulle vilja komma ihåg allt, jag skulle vilja ha allt på film men det går inte och snart är det mesta av dom minnena bara borta.. Och visst, man får nya men det här var ju en sån otroligt speciell tid, tiden när man är nykär får man ju aldrig igen lixom..

Nej nu får jag nog sluta, nu blir det alldeles för mycket känslor här..
Jag måste erkänna att några tårar faktiskt rann när jag skrev detta !