091129, 11.45

Tack för att du sa att jag är omöjlig att älska. Det är precis vad man behöver höra när man mår riktigt psykiskt dåligt. Jag var mitt inne i en av dom djupaste svackorna någonsin, då passar du som varit mitt liv och betytt allt, på att kläcka ur dej en sån sak. Tack. Verkligen.

Det kanske var i all välmening, jag behöver ändra på saker hos mej själv och det är jag sedan länge fullt medveten om. Men att du precis i den stunden skulle vara sådär fruktansvärt ärlig, det gjorde mer skada än nytta. Jag menar, exakt vad trodde du skulle hända? Att jag skulle svara "okej men då lägger jag all min energi på att förändra stora delar av mej själv, att jag knappt har ork till att gå upp ur sängen spelar ingen roll"?

Ett tips, välj dina ärliga stunder med lite mer omsorg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0