S t r i n g o F l a m m i n g o

Jag var lite efter dom flesta andra och såg för bara någon vecka sen filmen Män som hatar kvinnor. Är det något som gör mej otroligt upprörd så är det just män som hatar kvinnor, eller vad man nu ska kalla dom. Män som tror att dom kan behandla kvinnor precis hur dom vill. Män som våldtar, misshandlar, torterar kvinnor. Och det som gör mej mest förbannad i filmen är förmyndare Bjurman. För trots att det den egentliga boven i filmen gjort är gräsligt, förjävligt och helt fruktansvärt så inser man att honom är det något fel på, allt står inte rätt till i hans huvud. Men Bjurman, han är bara rakt igenom ond och det gör ont i hela mej när man vet att det faktiskt går omkring sånna människor därute, att kvinnor dagligen utsätts för liknande övergrepp. Det enda straffet för dom här människorna, som skulle kunna motsvara brottet är kastrering.

Dock måste jag gå emot Lisbeth Salander och säga att jag tror inte alls att alla har samma chans, att man kan välja vem man blir. Jag tror inte det. Att man kan välja vem man blir, okej, men att alla har samma chans.. Nej det tror jag faktiskt inte. Alla har inte samma chans. Om man haft en svår uppväxt med tex mobbing, misshandel, sexuella övergrepp, alkoholism, hur kan man påstå att den skadade själen har samma chanser som en person som levt rikt, alltid varit omtyckt och populär, haft föräldrar som alltid funnits där? Jag menar inte att alla som levt ett bra liv är snälla, underbara och hederliga människor för det är dom säkert inte men rent teoretiskt så är det ju självklart att en från grunden "lycklig" person blir bättre, missförstå mej rätt.

Varför skulle det annars finnas så många psykopater därute? Vilken vanlig, frisk människa skulle frivilligt välja att våldta, misshandla och tortera människor? Med hjälp, vård och stöd så kanske alla människor skulle kunna välja vem man blir men utan det tror jag att många går chanslösa. Tyvärr.