100901, 00.33

Jag har i hela mitt liv varit en fattiglapp. Alltid behövt snåla, aldrig kunnat köpa det jag faktiskt behöver utan att spara in hit och dit, alltid kommit hem från shoppingturer med dåligt samvete eftersom det nästan alltid fanns något annat, något viktigare, man egentligen borde lagt pengarna på, aldrig bara kunnat unna sej något. Det har väl visserligen blivit något bättre dom senaste åren men ändå, jag är så jävla trött på det. Så förbannat, jävla, svinigt trött på det. Det suger att hela tiden känna som att alla andra lever medans jag bara får stå utanför fönstret och kika in.

Jag vet att kläder och materiella ting inte gör en lycklig på riktigt men nog fan underlättar det att kunna köpa det man behöver och vill ha. Kläder och mode är ett stort intresse hos mej. Väldigt stort skulle jag nog säga, om inte det största så i alla fall topp tre. Och att då inte kunna göra det som man tycker så jäkla mycket om, utan bara få titta på, det är fruktansvärt frustrerande.

För så känns det inte bara när det gäller shopping utan hela mitt liv känns så. Som att jag bara får stå utanför och titta in. Aldrig delta. Aldrig uppleva. Aldrig känna värmen. Nej, ut i kylan med dej. Och inte har jag råd att köpa nån jacka heller. Så jag står där, huttrar, trampar och fryser.

(Får ju inte lite ångest av att det redan ska skrivas månad 09 där uppe istället för 08. . .)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0