S t r i n g o F l a m m i n g o

Ofta är ju refrängen i en låt det som gör själva låten. Men i vissa unika fall skulle man lika gärna kunna klippa bort refrängen och bara spela versen. Ett sådant exempel är Trains låt Hey, soul sister. Versen är grymt bra och man sitter där med förhoppningen att refrängen kommer vara ännu mer grymt bra. Men när den väl kommer så blir man först kanske snopen och sen fruktansvärt besviken, för enligt mej är den refrängen absolut ingenting jämfört med versen. När det kommer till refrängen så lixom bara dör hela låten. Ungefär som sista refrängen i Chris Browns låt Forever. Galet bra fram tills efter sticket då den också bara dör. För sticket är ju lite som versen, där byggs spänningen upp inför det som komma skall lixom och man förväntar sej något explosivt, storslaget och fantastiskt. Så blir det bara platt fall och ingenting med nått. Lite trist.

Någon som håller med mej?