090731, 21.32
090731, 18.24
Sen har jag också svårt att tro att vi människor är skapta för att hitta en person, the one, när vi är i tonåren och sen leva med den människan livet ut. Vi människor ändras och utvecklas ju, det är ganska otroligt att två kära människor efter tio år tillsammans har utvecklats åt precis samma håll. Jag blir i alla fall förvånad om man hör om par som faktiskt hängt ihop hela livet men jag skulle ljuga om jag sa att jag trodde det var omöjligt för det tror jag verkligen inte. Dock tror jag det är väldigt sällsynt.
Jag kanske bara är pessimistisk, jag vet inte..
090731, 11.57
Ofta när jag väl har satt mej här för att blogga, utan tidigare nerskrivna ideér, så är det bara tomt. Det känns då som att jag har absolut inget att berätta, inget ämne att ta upp medans det då vid "fel tillfällen" bara flödar ord och ideér. Så hur simpelt det nu än verkar att blogga så kan man inte tvinga fram roliga och intressanta inlägg.
090731, 00.09
090730, 22.20
Man måste ju tänka på att ett jobb i rampljuset faktiskt inte är som vilket verkstadsjobb som helst, där du kan jobba dina åtta timmar för att sen gå hem och glömma bort jobbet ända fram tills nästa dag. När du ständigt blir igenkänd kan jag tänka mej att man aldrig riktigt kan släppa sin jobbroll. Du kan inte träffa skrikande fans och vara dej själv som privatperson utan du måste hela tiden spela någon typ av roll för att ha något privatliv kvar den stund du faktiskt får vara ifred.
Det är i alla fall vad jag tror!
090730, 14.23
För allt bildar ju cirklar. Är du deprimerad, ja då kanske du drar dej undan från allt vad social liv heter som då gör att du tillslut blir ensam, dina vänner kanske hör av sej mer och mer sällan vilket i sin tur då leder till att du känner dej mer ensam och lessen vilket gräver dej djupare ner i depression. Eller om du tycker mycket om godis och annat onyttigt. Då äter du godis för att sen efteråt känna dej tjock och usel. I sånna situationer, vad tröstar inte bättre än sötsaker? Och så vidare. Eller om du börjar skära dej, då kanske det för en kort stund kändes bättre för att sen gå tillbaka och kännas ännu värre vilket då gör att du skär dej igen och igen, för det kändes ju faktiskt lite bättre ett kort ögonblick osv osv.
Jaa, ni fattar. Allting bildar cirklar. Och är du väl inne i en cirkel så är det otroligt svårt att komma ur eftersom det som bekant inte finns något slut på cirklar. Därför måste man göra en egen ände, bestämma sej för att sätta stopp. Men det är ju just det där, att bryta cirkeln, som är så svårt. Jag känner att jag bara vandrar runt, runt i min onda cirkel och jag ser lixom ingen utväg. Det jag behöver hjälp med, det är att ändra min inställning. För ändras den då tror jag att mycket av det andra också löser sej.
090729, 23.31
Youtube är väl en otroligt bra uppfinning! Det är tack vare det som jag hittat och upptäckt en massa låtar!
090729, 20.09

Så ser den ut, min är dock lila!
090729, 14.46
Samma sak vad gäller pojkvänner och sex. Det har aldrig varit nått snack om att "du får inte sova i samma rum som en pojke innan du är gift" eller liknande. Så som många också är. Man förbjuder allt tills det förbjudna är så spännande att man bara måste testa och jag tror inte på den ideén. Och jag tror inte heller på att tvinga på barnen sina egna åsikter. Självklart ska man sätta gränser men att bara förbjuda och förbjuda leder ju snarare till att när ens barn gjort något fel, då är dom för rädda för att våga berätta om det för sina föräldrar eftersom dom vet att det egentligen är förbjudet. Jag har aldrig varit rädd att berätta något för mina föräldrar. Jag har iofs heller inte gjort speciellt mycket i mitt liv men jag kan lova att hade jag haft något att berätta skulle jag ha gjort det, för jag vet att mina föräldrar skulle kunna ta det på ett bra sätt.
Det handlar ju om att man måste lita på sina barn. Om man förbjuder allt visar ju det på att man inte litar på sitt barn, man litar inte på att man uppfostrat barnen på ett sätt som gör att dom kan välja rätt själva, tycker jag. Jag hoppas och önskar att mina framtida barn också kommer välja att inte dricka men jag skulle aldrig tvinga på dom mitt val. Nej, jag skulle visa dom att jag litar på att dom gör rätt val och att dom alltid kan komma till mej om det är något. Istället för att förbjuda, bli arg och stänga av. Barn vill ju trotsa sina föräldrar men finns det då inte en massa förbud vad ska dom då trotsa?
090729, 11.56
Såhär på morgonen (eller mer förmiddan kanske) måste jag bara tipsa om världens bästa frukost, som jag äter varje dag! Den består av havregrynsgröt med banan, linfrön och solrosfrön! Jag tycker egentligen inte om någon form av gröt men det här är hur gott som helst! Dock får den inte vara för lös, utan jag tar drygt 1dl havregryn och nästan1,5dl vatten, lite salt och en klick honung, kör den i micron på 2min och 40sek, häver i kanske 2 matskedar linfrön och massor med solrosfrön, då blir den helt perfekt! Eftersom frukosten är det viktigaste målet på hela dagen så är det ju viktigt att den består av bra saker. När man går i skolan och kanske sällan tycker om skolmaten, då är det ju bra att ha börjat dagen med en frukost som man kan stå sej på länge! Nu hörde jag att micron plingade där ute i köket så nu är det dags för mej att fylla på energi så att jag överlever dagen! ;)
090728, 23.55
Efterlyses: Lila Sony Ericsson mp3
Vid försvinnandet var han iklädd en blå strumpa med en vit figur på, svart sladd virad runt honom i midjan. Han lystrar till namnet.. Nej skämtåsido Han däruppe (eller är det kanske Han därnere?), han kan inte vilja mej väl! Förut idag skulle jag gå en promenad och var precis påväg att hämta min mp3 där jag tidigare under dagen hade lagt den, eller inte! Jag letade och jag letade och jag letade.. Jag letar fortfarande kan jag tala om, och den finns bara inte! Alltså det är helt otroligt hur en iofs ganska liten sak bara kan försvinna, i en lägenhet på 82 kvadrat. Det var lixom bara pricken över i:et, att det skulle hända precis. Blev så sur så jag satte mej och åt två bullar och några kakor trots att jag egentligen bara äter sötsaker på helgerna. Så det där om att jag var påväg upp ur min mörka håla, jag tar tillbaka det..
090728, 19.11
Du kanske inte ska lyssna på när en person säger att den och den är korkad, den och den är dum i huvet osv. Bara för att det råkade vara din kompis som sa det där till dej är det ju inte helt hundra att det stämmer. Personen som kallas korkad kanske sa något på ett sätt som din kompis missförstod, något som hon tolkade helt fel eller så kanske det helt enkelt var hon som var den korkade men ljög för att inte framstå som korkad inför kompisarna.
Det är så vanligt och det är framförallt så fruktansvärt irriterande. Skitsnack. Påhittat, överdrivet, förvridet, lägga till, dra ifrån, framhäva sej själv, trycka ner andra. Jag kan lyssna på skitsnack och jag kan ha förutfattade meningar om andra människor men jag kan också ge dom en chans. Även om det snackats om att hon är korkad och hon är elak, det kan vara min uppfattning innan jag träffar personen men det behöver absolut inte vara min uppfattning dagen efter.
Tänk vad många underbara människor man kanske missar på grund av en kompis felaktiga eller falska information.
090728, 13.20
Vad roligt det är när man ser att folk vågar kommentera! Det gör en lite gladare måste jag säga, fortsätt så! :) Jag var själv riktigt feg i början, vågade inte riktigt kommentera hos folk och om jag kommenterade så gjorde jag det anonymt. Löjligt kanske, vad vet jag! Har i alla fall skärpt till mej och insett att folk faktiskt inte hatar en för att man skriver en liten kommentar! ;)
Vad händer idag då? Jo, jag ska ner till tvättstugan en sväng idag igen och idag verkar det som att solen skiner också så idag SKA jag gå en lååång promenad! Jag fick lite panik förut när jag insåg att det faktiskt snart är augusti.. Det är helt sjukt! Vart har den här sommaren tagit vägen egentligen? Och så tänker jag lixom, vad har jag ens gjort? Jag har inte varit på semester, jag har inte jobbat, jag har knappt solat och badat, jag har bara varit hemma och ändå har det gått så läskigt fort. När man har tråkigt så brukar det ju kännas som att tiden går så otroligt sakta men om det är såhär snabbt det ska gå när tiden går sakta, då vill jag inte vara med om att man har kul och tiden går fort!
090727, 23.54
Måste bara ta upp n sak som stör mej. Nästan alla bloggar jag läser bara kräks ut glädje och lycka. Alla människor är så äckligt, jäkla lyckliga och jaa, jag är äckligt, jäkla avundsjuk. Jag önskar mej inte mycket här i livet men det är väl i alla fall inte för mycket om det enda jag begär är att få vara lycklig? Och vet ni vad? Det värsta är egentligen inte just känslan av att vara olycklig, missnöjd och lessen, nej det absolut värsta är att vara det utan en riktigt anledning. Eller i alla fall utan att VETA anledningen. Det finns ju så många som har det så mycket värre än och men som ändå känner lycka. Så vad har jag egentlign att klaga på? Nu känns det som att jag är tillbaka in i min mörka håla som är fylld med "varför är det ingen som tycker synd om och förstår mej?" och lite "jag är sämst i hela världen". Ge mej lite ljus.
Jaa, nått bra kom det ju ur min lilla klagostund.
Ett blogginlägg trots bristen på både inspiration och fantasi.
090727, 17.52
090727, 01.09
Har nyss kollat på årets Karromusikal och den är så äckligt bra så det är helt sjuukt! Men nu sitter jag här med världens ångest, en klump i både magen och halsen. Och vore jag ensam jaa, då skulle jag nog böla lite också. Kommer jag aldrig kunna sätta min fot på Karro utan att känna så? Eller se framtida karromusikaler av duktiga piltar eller gå och kolla när lyckliga människor tar studenten? Är det bara jag som känner sån här fruktansvärd ångest utan att egentligen ens veta varför?
I studenten-tider låg den där ångesten och gnagde mer eller mindre hela tiden men under resten av året ligger den begravd långt där inne för att då och då bubbla upp och bara slå till, knock-out direkt. Jag fattar inte, varför har jag så svårt att gå vidare? Jag vill inte påstå att jag är konservativ men fick jag välja att uppleva något om och om igen så är det hela den tiden som någon av oss gått på Karro. Jag vill lixom inte glömma den samtidigt som jag bara önskar att allt varit annorlunda.
Jag vet inte om det handlar om att jag är besviken på mej själv? Eller hade jag helt enkelt för höga förväntningar som min tid på Karro inte levde upp till? Kanske är det den besvikelsen jag känner, jag vet inte. Jag är bara så otroligt trött på att knappt kunna tänka på annat än hur gärna jag vill spola tillbaka och bara göra om.
090726, 21.30
Jag bara älskar Gavin Degraws röst och här kommer en av hans absolut vackraste låtar! ♥
090726, 20.08

090726, 15.26
Måns Zelmerlöw måste ju vara en av Sveriges bästa artister! Jag gillade honom redan under Idol-tiden men enligt juryns mening så var han knappst någon favorit. Så fel dom hade. Idag är han ju i alla fall enligt mej, inte bara en av Sveriges bästa artister på scen utan han är också en av Sveriges mest mångsidiga artister. Det finns ju många som vill testa på allt men det finns inte så många som faktiskt lyckas inom det mesta. Måns han har varit med i Melodifestivalen två gånger, han har gjort musikaler, han har varit programledare flera gånger, han har varit med i och vunnit Let's Dance, han är en grym entertainer på scen (har tyvärr aldrig sett honom live så jag kan föreställa mej att han är mycket bättre live på riktigt än genom tv-rutan) och han är otroligt snygg och charmig. Men trots alla hans framgångar så verkar han fortfarande ha båda fötterna kvar på jorden, vilket höjer honom ännu mer i mina ögon. För det finns väl inget mer oattraktivt än dryghet. Det spelar ingen roll hur bra en artist är om han/hon anser sej vara förmer än andra pga sina framgångar. Nej, Måns Zelmerlöw är (eller ialla fall verkar vara) precis sån som jag tycker att man som artist ska vara!

090725, 23.43
Är det något som gör mej upprörd så är det orättvisor, speciellt när det handlar om orättvisor utan någon som helst logik bakom. Om jag blev utsatt för nått sånt skulle jag aldrig kunna hålla tyst. Det kanske iofs är lätt att sitta här och säga, jag som aldrig varit utsatt för något liknande men jag tror i alla fall inte att jag skulle hålla käften och bara ta emot. Sen kan man ju undra om det för kvinnorna i filmen som inte vågar ställa upp och vittna emot det här företaget handlar om feghet eller om det handlar om vad man anser viktigt. Dom kanske ansåg det vara viktigare att faktiskt ha ett arbete att gå till, även om dom fick utstå en massa skit. Jag själv skulle alltid sätta min egen (och givetvis andras) hälsa i första rum. Om jag har att välja mellan att dagligen bli trakasserad för att några karlar tycker att ett visst arbete är "karlgöra" eller att vara utan arbete är valet för mej enkelt.
Jag förstår inte den här typen av trångsynt tänkande som många tycks gilla. Jag kan inte förstå hur karlar (säkert kvinnor också) kan tycka att det finns vissa saker som kvinnor inte "ska" göra och tvärtom, jag kan inte förstå det! Vad får karlar att tro att dom är bättre än kvinnor? Finns det vetenskapligt bevisat att det är så? Visa mej papper på det i sånna fall! Jag är inte feminist så mycket att jag kämpar för att det istället för polisman ska heta polisperson, absolut inte men jag är så pass mycket feminist att jag är emot alla sorters orättvisor och klasskillnader. Herregud, vi lever på 2000-talet! Är det inte dags att gå vidare från stenålderstänkandet?
090725, 19.04
Och att man ens får använda argumentet att tjejen hade utmanande kläder är ju helt idiotiskt. Vad är killar för svaga jävlar som inte kan hålla kuken i styr? Bara för att en tjejs urringning var för djup eller kjolen för kort? Och bara för att jag är sexigt klädd en kväll på krogen betyder väl inte det att jag är ute efter att knulla?
Vi har ju överlag otroligt låga straff här i Sverige men är det något man borde införskaffa höga straff för så är det ju sexualbrott. Det måste ju nästan vara det värsta och mest förnedrande man kan göra mot en annan människa, att med våld tvinga den till att ha sex. Jag skulle inte kunna tänka mej något värre. Nej men istället får man skyhöga straff för brott där det handlar om pengar, bedrägeri och sånt. Det bevisar ju bara att samhället värdesätter pengar mer än kvinnors trygghet.
För att minska våldtäkterna tror jag att det vore smart att använda sej av systemet man använder vid brott som snatteri. Där ger man ju ofta höga straff för att lixom skrämma upp andra. Vet man då att man kanske får höga böter för att snatta kanske det i alla fall finns några som hellre struntar i det. Samma sak i våldtäktsfall, vet man att det är lätt att bli fälld för just en våldtäkt kanske det finns människor som blir avskräckta. Idag är det ju "så lätt" att våldta någon eftersom man vet att det är så många som inte vågar anmäla av just den anledningen att det är svårt att fälla och att det är jobbigt att behöva försvara sin för tillfället "utmanande" outfit eller sin höga promillehalt, jobbigt att kanske behöva möta gärningsmannen i domstolen för att sen bara titta på när han frias.
I fall där det är lite oklart vem som talar sanning tycker jag att man då hellre borde fälla än fria. Idag är det ju tvärtom, man friar hellre. Varför? Visa istället att det inte är lätt som en plätt att komma undan med en våldtäkt. Och ifall där det är uppenbart att det handlar om våldtäkt så är enligt min åsikt det enda vettiga straffet kastrering.
090725, 14.18
Har varit ute hela förmiddagen och delat ut reklam. Skapligt kul, jag vet men det ger några kronor extra i månaden i alla fall! Och det kan jag lova att jag behöver, det är inte särskilt kul att leva på existensminimum. Sen för att fortsätta på föregående inlägg så innbär reklamutdelning spring i en massa trappor vilket ger mer motion! Kan även där slå två flugor i en smäll, motion för kroppen och lite extrapengar i plånboken! :)
090724, 23.29
Grattis Gabrielle, idag har du varit hurtig! Har nämligen gått inte en, inte två utan tre skapligt raska promenader! Långa dessutom! Riktigt stolt måste jag säga! ;) Nej men skämt å sido, kan verkligen rekomendera att promenera för människor som inte tycker om att motionera. Jag tycker det är helt underbart, längtar nästan efter mina dagliga promenader! Man kan gå där själv och bara drömma sej bort, bort från allt vad arbetslöshet och fattigdom heter, bort från dåligt självförtroende och för tjocka lår. Eller vad man nu vill komma bort ifrån! För mej är det lite som terapi, när jag har gått en långpromenad ensam med min älskade mp3 så har jag inte bara rört på fläsket och fått motion, nej jag har även rensat huvet och oftast också blivit på bättre humör då jag under promenaden kan släppa jobbiga tankar och känslor. Terapi och motion i ett, skitbra! :)
090724, 16.27
Om jag fick drömma mej bort och välja precis vilket yrke jag ville, utan att tänka på mina egna förutsättningar eller kunskaper, då vore drömmen att sjunga och dansa! Tänk att få göra det på heltid och samtidigt få betalt för det! Det är nog egentligen min allra högsta dröm! Att ha en grymt bra röst som passar att sjunga allt från powerballader till punk. Att ha en kropp som klarar av alla dansstilar helt perfekt. Men jag vill inte vara superkänd, utan lite sådär lagom. Och inte heller bara för min röst och dans utan för att jag är otroligt trevlig, glad, omtänksam och sympatisk som människa! Som jag nämnt tidigare skulle jag också ha världens bästa stylist som kan fixa precis allt och som kan få mej att se sjuukt snygg ut dygnet runt! Det vore nått det! ;)
Vad drömmer ni om?
090724, 13.20
090724, 00.17
När ni ändå är igång kan ni lyssna på Speechless också!
090723, 23.18
Jag bävar för den dagen då sluttexten efter sista filmen rullar framför mina ögon. Det blir som att en hel värld bara tar slut och begravs. Hur kan jag alltid lyckas få in lite ångest i 90% av alla mina inlägg? Nu ska jag istället njuta av att det faktiskt kommer två filmer till! :)
090723, 13.49
Sen har vi även planerat att äta på restaurang Gyllene Måsen, även kallat McDonalds! Jag måste säga att om jag ska beskriva ordet lyx så tillhör att äta på just McDonalds den kategorin. Jag behöver ingen dyr restaurang där besticken av rent guld och mat som oftast inte är så god som den ser ut. Nej för mej är det lyxigt nog att käka på ett så pass simpelt ställe som Gyllene Måsen!
090723, 11.15
Jag måste ta upp det här ämnet med att lämna kommentarer i andras bloggar, bilddagböcker eller var det nu kan vara. Min mamma som snart är 47 (men som fortfarande ser ut som 35<3) har en lunar där hon brukar snacka med folk, lära känna lite nya människor. För drygt ett år sen tatuerade hon sej ganska nära ena bröstet och la sedan ut en bild på tatueringen i galleriet på lunar för att dom hon snackade med ville se den. Så nån dag den här veckan hade en otroligt mogen 15-årig tjej kommenterat den bilden, nått i stil med att det var läskigt och att hon själv inte skulle vilja hitta sånna bilder på sin mamma på nätet.
Det är ju min mamma som har lagt ut bilden och tanken att det skulle vara läskigt eller på nått sätt fel har aldrig funnits hos mej. Och inte hos mina systrar heller. Den här tjejen fick det ju att låta som att det var tuttarna hon ville visa upp men det var det ju självklart inte. För hade det varit så hade jag nog satt stopp för det! Nej, hon ville visa sin tatuering. Och så råkar hon vara lite äldre än fjortis.
Vad är felet lixom? Får man inte tatuera sej som 47-åring eller får man bara inte visa upp tatueringen för andra? Jag säger som jag brukar, tyck och tänk hur mycket du vill men finns det ingen värde i det du tycker och tänker, håll käften istället! Vad vinner man på att kommentera onödiga saker hos andra människor? Trodde den här tjejen att mamma skulle ta bort bilden för att en liten skitunge öppnade käften? Jag tror i och för sej inte att hon tog åt sej det minsta men det är en principsak. Jag skulle aldrig få för mej att kommentera något elakt hos någon, jag vinner inget på det. Hur dåligt man än mår känner man sej inte ett dugg bättre bara för att man just fått någon annan att må piss. Kanske ett kort ögonblick, när man fått avreagera sej på någon annan. Men om det är avreagera sej man vill göra tycker jag att man ska skaffa sej en boxningssäck istället för att göra livet surt för oskyldiga människor.
Godmorgon förresten! ;)
090722, 23.11

090722, 19.03


orginal stilbyte


orginal stilbyte


orginal stilbyte


orginal stilbyte
090722, 13.04
I alla fall så har vi idag bestämt oss för att göra ett litet experiment. Vi ska helt byta stilar! Jag ska till Isabelles stora fasa få styla henne och jag själv ska bli stylad av Marielle. Ska bli spännande att se hur olika samma outfit kan se ut på olika personer! Isabelle och jag skiljer oss mest i våra klädstilar så vi får väl se om hon överlever att gå "utklädd" på Marieberg ;)
090722, 10.21
Nej, aldrig blir det som man tänkt sej!
090721, 23.23
Ja jag går väl vidare i min redogörelse för vad jag gjort under mina, iofs ofrivilliga, bloggfria dagar! I lördags ville Danne ha med oss på cruising i Askersund. Marri var på men både Black BC och jag var väl lite sådär opeppade men vi hängde med i alla fall och det ångrar jag inte! Jag hade skitkul och det kändes som att det var precis vad jag behövde! Jag har inte så många att umgås med, ser ingen glädje i att gå ut på krogen, jag är arbetslös och fattig, det är sommaruppehåll på dansen.. Med andra ord, jag kommer inte ut speciellt mycket! Samtidigt skulle jag nog också påstå att jag lider av social fobi, så när jag väl ska iväg och göra något gör jag det med inställningen att det blir jobbigt, pinsamt, plågsamt osv. Men efter i lördags har jag insett att jag faktiskt kan träffa och prata med nya människor utan att det blir min död! Jag pratade faktiskt med fyra människor under kvällen och jag gjorde det till och med bra! För människor som inte har samma problem som jag låter det säkert hur töntigt som helst, till och med jag med problemen förstår hur löjligt det kan verka. Men för att ni då ska förstå mitt problem kan man ju föreställa sej sin egen fobi (om man nu har någon), t ex klaustrofobi. Så som en klaustrofobisk person känner sej i ett trångt utrymme, så känner jag inför att träffa människor, behöva möta deras blick, tilltala dom osv.
Så visst det regnade, ibland stog cruisingkön helt stilla och nej bilar är inte mitt största intresse men jag hade kul och vet ni vad? När jag kom hem så var jag för första gången på länge riktigt lycklig!
090721, 20.12
På torsdag ska vi gå och se Harry Potter och Halvsblodsprinsen så idag har vi laddat upp med H.P och Fenixordern eftersom vissa av oss knappt inte kom ihåg vad den handlade om! Jag var inte en av dom som inte visste, jag är lite Harry Potter-galen sådär så jag har både läst böckerna och sett filmerna en massa gånger! Längtar som fan tills torsdag i alla fall! :)

Är vi lika?
090721, 14.49
Man skapar sej ju ett slags liv här, med bloggandet. Inte bara sitt eget bloggande, nej jag personligen tycker att det är minst lika roligt att följa andras bloggar. Men nu är jag på banan igen, har läst igenom alla bloggar jag följer och känner mej nu riktigt uppdaterad! ;)
NU ska jag packa upp och fixa!
090721, 14.26
090716, 18.37
Vi har också som tradition i våran familj att födelsedagsbarnet får välja maträtt födelsedagen till ära! Så idag blev det chili con carne, lagat av mej, blev riktigt gott faktiskt! Så har vi även ätit massa kakor och tårta! Och som alltid efter kalas så känner man sej som att man inte skulle behöva äta på minst tre veckor men ändå så vaknar man upp lika hungrig som alltid dagen efter! Konstigt det där! ;)
Kommer kanske upp lite bilder ikväll om ni har tur! Eller kanske otur, beror ju på hur man ser det!
090715, 23.45
http://fashionstars.blogg.se/2009/july/vi-var-bara-for-manskliga-for-att-komma-ihag.html?_tmp=54d6c55f1cbc1206721ebc23b7bfd732117ae8c2
090715, 19.23
Men man tänker ju inte så. Utan direkt anser man att den där personen var en otrevlig jäkel.
090715, 00.07
090714, 22.55
Neej, det är väl dags att runda av kanske? Springer nämligen fram och tillbaka mellan teven och datorn, får ju inte missa SYTYCD! Verkar som att pausen är slut nu så jag får helt enkelt avsluta här!
090714, 13.13
Jag har under den senaste tiden blivit mer och mer aktiv inom bloggvärlden och det är så många gånger man ser kommentarer hos folk i stil med "va ful du är", självklart anonyma. Det förvånar mej inte men det gör mej jävligt förbannad. Det är så fruktansvärt onödigt att sitta och skriva sån skit. Det finns många som absolut inte bryr sej och det är bra, men det finns säkert minst lika många som faktiskt tar åt sej. Några få sånna kommentarer kan förstöra en människas liv. Är det verkligen värt det? Att som anonym kommenterare sitta och skratta åt (eller vad man nu gör) personen man kommenterat hos, när det kan leda till självmord? Det kanske låter lite drastiskt, att någon skulle ta livet av sej pga en taskig kommentar men det kan vara just den där lilla kommentaren som blir droppen som får bägaren att rinna över.
Man kan tycka och tänka hur jävla mycket skit man vill men man kan vara så pass mogen att man håller det för sej själv.
090713, 23.57
Förövrigt så har jag varit värsta duktig idag och bakat typ wienerbrödsbullar och havrekakor! Sen var jag även på soc i morse, gick över förväntan måste jag säga. Fick träffa en vikarie som var hur bra som helst, så vi pratade om det här med AME och jag berättade att jag inte ville börja med det och att det under det så kallade informationsmötet med "min" socialsekreterare och en från AME helt plötsligt bara var bestämt att nu skulle jag minsann börja där, utan att knappt ens blivit tillfrågad. Så istället för att som jag brukar, gå därifrån nästan gråtfärdig, gick jag därifrån med ett leende på läpparna. Tro det eller ej !
Sen spelade väl vädret en liten roll också, man blir alltid gladare när solen skiner (även om den då och då gömde sej). Finns det något härligare än att gå en morgonpromenad i strålande solsken? Jag tror inte det, eller det känns inte så i den stunden i alla fall!
Nu står det en kissnödig liten hund och tittar på mej med bedjande ögon så det är bäst att jag sliter mej INNAN det sker en olycka!
090713, 18.48
Vad svaret blev, det låter jag vara osagt! ;)
090712, 23.28
Men idag var det i alla fall dags. Jag har pratat om att klippa upp en del eftersom det är rätt slitet men jag velade lire fram och tillbaka. Det slutade i alla fall med att min syster klippte ytterst lite i topparna, kanske tre gram hår om man skulle ha vägt det. Vi började så, så får vi se om vi kanske tar lite mer imorgon när jag har vant mej med det nya! ;)
090711, 21.51
Idag var jag nästan med om en nära-döden-upplevelse. Vi tog Isabelles bil och skulle hämta Danne för att dra en sväng till Hova Riddarvecka. När vi har kört kanske två kilometer börjar bilen gå konstigt, den betedde sej så som den brukar göra när bensinen typ är slut (vilket inte var anledningen denna gång) men i alla fall så kunde vi köra vidare en bit till. Så kom vi till E20, var precis påväg att köra över, hann kanske två meter ut i vägen när bilen bara dör. Mitt på E20 där bilarna kör i minst 90, där anser Isabelles gamla 740 att det är passande att lägga av. Eftersom detta bara var en nästan nära-döden-upplevelse så var ingen bil sådär jättenära så vi hann gå ut och putta av bilen av E20. Men jag måste erkänna att jag nästan hann se mitt liv spelas upp framför ögonen på mej.
090710, 22.04
Jag funderar på att gå en klädstylist-utbildning på fem veckor, i Göteborg. Läskigt! Jag vet inte hur jag ska göra men jag känner att jag måste göra nånting. Vill inte ha Arbetsförmedlingen och socialen efter mej, tjatandes om än det ena och än det andra. Hade möte på socialen förra veckan om AME. Jag får ju några kronor i försörjningsstöd från dom eftersom jag inte har jobb och så, så är jag tvungen att börja på det där AME för att ha rätt att få dom där pengarna. Dom tycker alltså att jag ska stå i ett café på Alléskolan från 7-16 varje dag plus att jag är heltidsarbetssökande och ska söka jobb åtta timmar om dagen PLUS att jag delar ut reklam under helgerna för att få några extra kronor. Jag alltså ungefär 3000 spänn i månaden och ska göra allt det. Hur kan nån ens föreslå en sån sak utan att skämmas? Jag förstår inte hur deras system fungerar, hur deras hjärnor fungerar. Hur länge man än har varit arbetslös så är det väl ingen som vill arbeta gratis. Dom flesta jobbar väl ändå inte för att man så gärna vill utan för att man måste för att överleva. Så är det i alla fall för mej.
Nej jag skulle aldrig nånsin kunna utbilda mej till socionom eller socialsekreterare eller vad dom nu är på Soc. Jag skulle skämmas över att sitta och säga sånna sakersom dom säger till folk. Man hör ju så mycket skit som folk råkar ut för. Socialen ska finnas där för att hjälpa folk men dom har så mycket regler och krav så det finns nästan ingen som stämmer in på allt det där. Och så otrevliga som dom oftast är. När jag skulle börja komma på möten för att få pengar fick jag först prata med en socialsekreterare i telefon för att hon skulle få höra om min situation och så, hon var så otrevlig och typ spydig så jag tjöt när vi hade lagt på. Jag menar, man känner sej ju inte så kaxig när man lixom kommer dit och "tigger" så möts man av folk som nästan hånar en och som nästan tycker att man är knäpp som tror att man ska kunna få hjälp.
Jag har ju ändå haft tur. Hon jag går hos nu är rätt så trevlig och så. Men jag vet ju hur mamma blivit bemött. Jag tror att jag har skrivit om det här förut nånstans i bloggen men det är så sjukt så jag skriver det gärna igen. Jag vet inte exakt hur situationen var men vi barn var i alla fall små och hon hade knappt pengar till mat åt oss. Då sa tanten där att det skulle mamma få fixa, annars skulle dom "vidta åtgärder", ja med andra ord dom skulle ta oss barn ifrån mamma istället för att hjälpa till. Det är alltså vad dom uppmuntrar, att splittra familjer? Dom är så jävla rädda att nån ska få några ören för mycket så det är inte klokt.
Nej, enda anledningen till att jag skulle tänka tanken att jobba på Socialförvaltningen är väl i så fall för att kunna protestera mot och förändra hela skiten.
090710, 17.40
På tal om min pappa, han har blivit riktigt rolig på äldre dar. Jag skulle till honom på Midsommar så då någon dag innan snackade vi på msn. Han är rätt snål så jag brukar alltid skämta och säga saker som "Ni har väl massa dyr och god mat hemma hos er?" när jag ska till dom och så även denna gång. Han svarade att han skulle köpa en sillburk men nu när vi skulle bli några fler så fick han väl bjuda till och köpa två. Eftersom jag inte äter sill så skrev jag att jag hoppades att han skulle köpa tonfisk varpå han svarade "Det blir tonfisk om du sjunger till sillen"! Måste även tillägga att han inte är sådär jättebra på att skriva på datorn så han sitter och trycker med bara pekfingret hela tiden, så när vi hade skrivit i kanske 10 minuter då skriver han att han måste sluta nu för han är så trött i pekfingret! :P
Det där är bara några av alla tokigheter han börjat komma med såhär på äldre dar!
090709, 14.46
Min syster har fått mej att börja kolla på Lost så när städningen är klar ska vi äta och kolla på just Lost. Håller på med första säsongen nu och jag tycker det är riktigt bra! Man jag har hört från säkra källor att det blir konstigare ju längre i serien man kommer. Får väl se, det brukar juh vara så. Som att ideerna är slut och man bara får slänga ihop nått på en kafferast. Ett tydligt exempel är Våra bästa år. Ärligt talat, hur länge har den serien gått? Hur länge kommer den hålla på? Hur många gånger ska Tony DiMera "dö" innan han verkligen dör? Hur dåliga får skådespelare egentligen vara för att fortfarande kallas skådespelare? Måste faktiskt erkänna att jag följde den serien ett tag men tillslut blev det bara skrattretande så jag orkade inte längre. Förresten behöver man inte följa serien dagligen, räcker att se ett avsnitt här och där eftersom alla händelser är så sjukt utdragna.
Nej, städning var det!
090709, 10.24
090708, 21.56
Har ni tänkt på att ens tankar kan variera i volym?
Alltså, när jag är ute och går så har jag alltid musik i öronen samtidigt som jag går och tänker och funderar en massa, på allt möjligt. Och vissa dagar tänker jag så högt så jag hör inte musiken som spelar för fullt, helt plötsligt "vaknar jag till", hör musiken och tänker nått i stil med "Har den här låten redan varit?" medans det andra dagar känns som att musiken och annat runt omkring överröstar mina tankar och det går lixom inte att tänka alls.
Jag skulle kalla mej själv tänkare. Det är rena terapin för mej att gå långa promenader och bara fundera och tänka igenom en massa. Det får mej att känna mej tom, fast på ett bra sätt. Som att man har pratat ut med någon om alla jobbiga saker, lättat sitt hjärta och för ett kort ögonblick så infinner det sej ett behagligt lugn i kroppen.
Så jag tycker om dom dagar när volymen på mina tankar är hög, det är då jag mår som bäst.
090708, 14.10
Gårdagens tv-tittande var inte bara sorgligt. Ingen var nog gladare än jag över att So you think you can dance? började, på riktigt, igår. Älskar det programmet! Igår handlade det ju bara om dom 20 absolut bästa och det märktes vill jag lova, alla var sjukt duktiga med tanke på att det var första gången i live. Medans jag tittade igår satt jag och tänkte på att under dom tre säsonger som jag tittat på så har jag nog aldrig sett någon göra ett enda fel. Har aldrig sett någon tappa bort sej eller missa nått steg. Antingen är dom så jäkla duktiga så att dom inte gör några fel eller så är dom så proffesionella så att dom lyckas "gömma" felen, jag vet inte men det är imopnerande!
Nu kommer det kanske kännas som att min blogg bara handlar om Michel Jackson men så får det vara nu för en stund.
Jag tittade nämligen även en stund på konserten som var med MJ igår. Man fick flera gånger se hur dom fick lyfta folk ur publiken pga att dom svimmat, folk tjöt och jublade och det var en helt sjuk stämning. Och det är ju inte så konstigt. Att folk reagerade som dom gjorde när dom såg MJ, med tanke på hans otroliga talang. Karln kunde dansa, sjunga och han var ju en jäkla entertainer! Men är det inte lite konstigt när man tänker att så som folk reagerade när dom såg och hörde Michael Jackson, the King of Pop, så reagerar folk idag när dom ser och hör t ex Johan Palm. Jag har inget emot Johan Palm men han befinner sej väl ändå inte på samma nivå som Michael Jackson, eller ?
Jag undrar, har våran syn på artister förändrats jämfört med för kanske 15 år sedan? Var människor lika hysteriska över "okända artister", som egentligen inte åstadkommit något? Idag känns det nästan som att man inte måste vara bra på det man gör bara man är unik på ett eller annat sätt. Eller möjligtvis söt och snygg. Och jag tycker inte att det är riktigt rätt. Självklart ska unga, nya artister ha chansen att upptäckas men jag tycker att det ska krävas lite mer än halvsfalsk sång, ett gulligt utseende och en frän personlighet innan man legendförklaras.
090707
Det fokuserades alldeles för mycket på hans fel och misstag, allt som media skrev. Han var ett freak som förgrep sej på barn och som höll sina egna barn utanför balkonräcket. Det var den bilden många hade. Men jag tror inte att den bilden stämmer. Inte alls faktiskt. Jag menar, är det konstigt om en person som aldrig levt ett normalt liv inte vet hur man lever normalt ? Är det så konstigt att han gjorde knäppa saker och betedde sej allmänt konstigt ? Om han nu förgrep sej på barn så är ju det fruktansvärt men jag tror att det i så fall handlade om att han inte visste bättre. Han var tvungen att växa upp alldeles för tidigt och fick aldrig chansen att vara barn. Som min kära mor sa, han kanske ville ha lekkompisar ? Bara en sån sak som att hans förebild var pojken som aldrig växte upp, Peter Pan och att han hade ett eget Neverland. Det säger en del.
Och tänk er att hela erat liv vara bevakad. Du kan inte gå utanför dörren utan att det står i tidningen dagen efter. Och alla fel som han nu påstås ha gjort, dom förstorades ju upp nått otroligt också på grund av att han är så känd. Hur jäkla lätt kan det vara att vara normal när man lever under sånna omständigheter ? En av Michaels bröder sa en sak som var väldigt gripande, han sa; "How much pain can one person take ? Maybe now Michael, they will leave you alone".
Jag tror inte att alla människor som sa massa fina saker om Michael under cermonin hade fel, jag tror att han var precis sån som dom sa. Men jag tror också att det är svårt, nästintill omöjligt att bli normal när man lever ett sånt liv. Alla vet ju att det ofta går utför för barnstjärnor. Och MJs karriär fortsatte ju en stor del av hans liv. Jag menar, när hade han chans att ta igen sej ? När hade han tid till att göra vanliga saker ? På scen var han ju otroligt tuff, kaxig och ibland lite småsexig men när man ser intrevjuer så är han allt annat än det. Han var nervös, otroligt blyg och visste knappt inte hur han skulle bete sej. Han sa till och med själv att han var mer nervös inför intervjuer än inför konserter. Jag tror att ju äldre han blev ju yngre kände han sej. Han var fortfarande ett barn men i en mans 50-åriga kropp.
Min syster sa en sak förut, det var nått i stil med; Varför ska en person behöva dö för att man ska upptäcka den ?
Jaa, det är ju rätt tragiskt. Men sant dock. Jag var inget fan av Michael Jackson förut och det är jag väl inte nu heller men när man gräver djupare så inser man hur bra han var. Han verkar lixom, bra helt enkelt. Som person, som pappa, som bror och självklart som artist. Jag har nog varit lite fördomsfull också, och trott på allt som tidningarna skriver men nu har jag insett vilken otrolig förebild han faktiskt var. Och tänkt vad mycket man har missat och vad mycket man inte visste lixom.
Det är så otroligt tragiskt för precis som det sades under minnesceremonin så tror jag att om MJ hade fått höra alla fina saker som människor sa och sjöng idag, medans han levde så kanske ceremonin inte hade behövt hållas överhuvudtaget. Han kanske hade orkat leva utan alla mediciner, han kanske inte hade behövt operera sönder sej och han kanske inte hade behövt dö i förtid. Ingen människa är övernaturligt stark och ingen orkar leva med all press och stress föralltid.
Som avslutning vill jag skriva något som nån (ett fan om jag inte minns fel) sa i nått av alla MJ-relaterade program som gått under dagen; "En del av musiken har dött". Och jag kan inte annat än hålla med.
Nej förresten, absolut avslutningsvis vill jag citera Mona Sahlin;
"Jag känner kärlek för Michael Jacksons mod att vara annorlunda"
(Läs hela Mona Sahlins vackra text här:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/26/jag-kanner-karlek-michael-jacksons-mod-att-vara-annorlunda)
090705
Jag har kommit på att jag tycker mycket bättre om musik live än på skiva. Alltså bra musik, sån musik som jag gillar. Sen kan även dålig musik bli bättre tack vare att det är just live. Ett superbra exempel på att livemusik är bättre är Dead by April i Sommarkrysset igår. Det var sjuukt bra ! Där kan jag säga att den låten höjdes i mina ögon, eller öron kanske man säger när det handlar om att lyssna. Då var ju det ändå inte live "på riktigt", jag menar jag var ju inte där ;) På nått sätt blir det lite opersonligt och stelt när det är på skiva och oftast så gör artisten om melodin litegrann när han/hon sjunger live vilket oftast blir till fördel för låten. Ett annat exempel är Patrik Isaksson. På skiva är han rätt, tråkig ? alldaglig ? Har sett honom live flera ggr på Rix Fm och han har varit grymt bra där !
Så för många artister kanske det är så att deras sång måste höras tillsammans med deras utstrålning för att den ska beröra. En del kan beröra med bara rösten medans andra måste sjunga sina låtar med hjälp av scenspråket !